11/03/2011

Lär känna mig!

Eftersom jag skriver så pass sällan på den här bloggen, ville jag försöka presentera mig lite iallafall. Och lova lite mer aktivitet. Även om min bästa vän Sofie är hur duktig som helst på att publicera inlägg ville jag iallafall ursäkta för min frånvaro.

Jag heter Izabella. Jag är 20 år gammal och är ursprungligen lundabo, precis som Sofie, och det är så vi känner varandra. Jag är kreativt lagd och tycker om fotografi, att illustrera/måla och att skriva. Jag drömmer dock om att jobba med att göra världen lite bättre genom att förbättra världens politik och se till att mänskliga rättigheter följs bättre än vad de gör idag. På det området vill jag spendera min arbetstid, och och min fritid med att fortsätta vara kreativ. Simple as that, haha.

Jag och Sofie är lika på väldigt många plan, och samtidigt är vi fullkomligt olika när det kommer till åsikter, personligheter, intressen och musiksmak. Men jag älskar inte henne mindre för det.

När Sofie lyssnar på Ella Fitzgerald, Miles David eller Alicia Keys, lyssnar jag på The Libertines, Cat Power och på Bon Iver. Nu har vi väldigt många gemensamma artister vi båda älskar, men det är så intressant att titta på hur olika vi ändå kan vara.

En sak vi båda älskar att göra är att vi båda älskar bakning. Nu är jag inte aktiv i det heller, då min lägenhet är så pass spartansk att jag faktiskt saknar ugn, så det gör ju det lite svårare.
Men jag och Sofie har bakat ihop nu när jag varit nere och hälsat på.

Och på tal om att hälsa på, kan man fråga sig varför jag bosatt mig tiotals mil hemifrån.
Jo, för att jag helt enkelt inte klarade av Lunds kullerstensgator och världens bästa falafel längre.

För att jag kvävs av för lite utrymme, lätt blir rastlös och uttråkad och alltid behöver nya gator att upptäcka. Jag behöver nya människor att springa på, jag får ångest av att se samma gumma jobba på ICA nära där jag växt upp. Jag måste få kunna röra mig och inte känna igen halva bussen.

Hur mycket jag än önskar att jag var en småstadsälskare, så är jag bara det i korta perioder. Typ en vecka, om ens det.

Jag har mycket jag älskar i den här fina staden. Förutom, att jag inte skulle kunna bo här. Därför funkar det perfekt att komma och hälsa på, äta falafel, promenera på kullerstenarna, krama fina kompisar och sova över hos Sofie och äta godis till frukost (jo, det händer faktiskt. Haha).

Och alltså Sofie, ni ska bara veta hur underbar den där människan är. Hur väl vi känner varandra.
Hon är som en komplicerad ekvation det tagit mig tio år att lösa, men banne mig, jag har löst den. Fortfarande tycker jag att det är så charmigt på något vis att hon tror att jag inte förstår om det hänt något, eller att hon inte är sig själv en dag. Det känns i luften, jag märker det direkt.
Eller att hon har något hon verkligen vill berätta men inte vet hur hon ska utforma orden.

Sofie är min syster, jag älskar henne att det faktiskt kan göra bokstavligt ont att vara i Stockholm, och ha henne i Skåne. Men att följa sitt hjärta är aldrig lätt och att göra svåra val för att i långa loppet må bra, kanske skadar under tiden, men blir alltid bra till slut. Och det inkluderar att ha sin bästa vän 60 mil ifrån en hela tiden förutom en helg här och där. Det är som att ha ett distansförhållande med någon man älskar så hjärtat slår tusen gånger hårdare än vanligt, fast en kompisrelation istället.

Så ja, ni som läser detta har säkert insett att jag är en sådan där sentimental känslodriven människa som gärna uttrycker hur allt känns, är och borde vara. Det är jag i ett nötskal, för att vara exakt. Och det är helt okej, faktiskt. Det är helt okej att vara precis vem fan som helst (förutom minoriteterna som skadar andra genom sitt beteende, och det menar jag med alla beteenden) för sålänge man är ärlig mot sig själv och strävar efter att leva ett gott liv, så är allt faktiskt bara positivt. Ja, och så är jag optimist.

Nu har jag skrivit en del, därför tänkte jag slänga in lite bilder här, och en spotifylista, för er/dig som är nyfikna på musikversionen av mig.

MusikBella


Jag är en macnörd och hinkar i mig kaffe för det mesta. Förstår inte hur man kan leva utan kaffe (eller te för den delen)

Här är jag(t.v) med min fina vän Derin som jag hälsade på i Paris i februari -11. <3

I Paris tog jag bild på en väldigt fin och söt blomsterhandel.

Midsommar -11. Jag tog den här utan att de märkte, och solen låg på så vackert.

Förutom allt annat jag tycker om, är jag väldigt nördig. Jag älskar Star Wars och Pikachu är min maskot.

En kul bild på mig och Sofie från förra julen. Typiskt att jag fnittrar åt något Sofie säger. Haha

Mitt första rum jag hyrde när jag flyttade till Sthlm hade en mäktig utsikt. Här är en abstrakt tolkning.










































































































































Nå, det var lite om mig. Alla bilderna är tagna av mig, förutom bilden på Sofie och mig, den är tagen av hennes pappa. Förhoppningsvis sviker inte mitt internet mig så mycket att jag kommer ha svårt att uppdatera flitigare i framtiden, men vi får hålla tummarna.

Nu ska jag snart åka in till stan, men ett litet recept innan det! Raggmunkar är bäst.


4 portioner
Tid: ca 30 min

Ingredienser:
2 dl vetemjöl
1 1/2 tsk salt
5 dl mjölk
1 ägg
700 g vinterpotatis, 7-8 medelstora
2 msk smör eller olja

Till servering:
Rårörda lingon
Stekt fläsk

Tillagning:
Mät upp mjöl och salt. Tillsätt hälften av mjölken och vispa ihop till en klumpfri smet. Vispa i resten av mjölken och ägget. Skala potatisen. Riv den fint, gärna i matberedare. Blanda genast den rivna potatisen i smeten så att den inte mörknar. Låt lite fett bli ljusbrunt i en stekpanna. Lägg i ca 1/2 dl per raggmunk och bred ut dem. Grädda några minuter på varje sida, på svag till medelstark värme. Servera med stekt fläsk och rårörda lingon.



Drick Earl Grey Deluxe från Tehuset Java and you are all set!

Bisous!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar