Lussekatter!

Malmö

Brukar ni också vara med om det här scenariot?

Man är i affären och handlar till ett lussekattbak. Bockar av saker i tur och ordning. Man gör minnesnoteringar i hjärnan för varje sak man bockar av: "glöm inte saffran, glöm inte saffran, glöm inte saffran".

Man lägger upp varorna på bandet, drar sitt ICA-kort, sträcker fram en näve sedlar, packar ihop, lastar på cykeln, trampar hem i regnet, packar upp varorna, sätter på en CD med julmusik, tar fram ingredienserna till lussekatterna, och här inser man vad man glömde säga till kassörskan efter man dragit sitt ICA-kort: "4 kuvert saffran tack"

Det var ju bara att dra på sig skorna och traska till närmsta närlivs. Le stort och vara artig för att dölja chocken över priset och sedan traska hem. Jag tröstar mig med att jag kommer kunna berätta det här för mina barn och barnbarn i framtiden. "När jag var nästan 22 år gammal, då kostade ett kuvert saffran trettiotvå kronor, det ni...!"

Men åh vad det var värt det i slutändan!

Nu har jag 56 perfekta, nygräddade lussekatter i köket, så på min födelsedag tänker jag fira med en lussekatt på sängen och en kopp varm choklad, precis som på luciamorgonen.

När det kommer till lussekatter har alla, verkligen alla, sina favoritrecept. Det är som med kladdekakan och scones. De flesta hävdar bestämt att just deras recept är det bästa och enda rätta.

Jag har aldrig fattat grejen med att ha kesella i bullarna. Alla jag känner säger att det blir saftigt och underbart och att alla måååste ha kesella i bullarna, annars blir det torrt.

Jag kan bara säga att de gånger jag ätit lussekatter med kesella i har de inte varit i närheten så saftiga som mina egna, och därför fortsätter jag troget med min familjs recept.

Om det finns någon som inte har ett familjerecept de slaviskt följer varje år och vill prova mitt så får ni hojta till!

Nu kan julen börja!